Design för Alla – Hur var det nu igen?
Design för Alla, vad är det egentligen? Jag får ofta frågan. Fortfarande finns det många som uppfattar Design för Alla som något som har att göra med att nå ut, designade prylar till de breda folklagren ungefär. Och så finns det de som fortfarande tror att det är fråga om design för funktionshindrade, snygga hjälpmedel och fiffiga särlösningar. Och för ytterligare andra kan det vara ett annat ord för tillgänglighet och användbarhet.
Att definiera Design för Alla är att försöka förklara det som inte låter sig definieras, inte mätas och absolut inte standardiseras. Design för Alla är en kreativ utmaning och raka motsatsen till ”one size fits all”. Det är en process med bestämda utgångspunkter, inte en färdig produkt. Så var det sagt igen, på förekommen anledning.
I tretton år har EIDD (European Institute for Design and Disability) som plattform och brygga mellan design- och ”handikappvärlden” arbetat med att utveckla konceptet Design för Alla som teori och praktik. Här hemma har den nationella medlemsorganisationen EIDD Sverige gjort detsamma i tio år. Hur långt har vi kommit? Inte så långt. Det är därför projektet DESIGN FÖR ALLA.SE är så viktigt.
Som ideell organisation och som plattform för enskilda eldsjälar inom design-, arkitektur- och samhällslivet i stort har EIDD Sverige lyckats etablera konceptet Design för Alla på politisk nivå. Så var t.ex. Design för Alla ett av sju särskilt prioriterade områden i regeringens satsning på Designåret 2005. Och i regeringens skrivelse till riksdagen nyligen om uppföljningen av den nationella handlingsplanen för handikappolitiken fick det treåriga projektet DESIGN FÖR ALLA.SE i EIDD Sveriges regi ett särskilt omnämnande.
Inom designvärlden noterar vi både framgångar och bakslag, men riktningen är positiv. Design för Alla, rätt förstått, möter allt större intresse hos yrkesverksamma industridesigner och i kanske ännu högre grad hos nyutexaminerade eller snart färdiga designer. Inom arkitekturområdet går det trögare, både inom den centrala yrkesorganisationen och inom skolorna. Men återigen, det är just mot den bakgrunden som EIDD Sverige sedan snart ett år driver projektet DESIGN FÖR ALLA.SE. Om två år kommer bilden att ha förändrats.
Design för Alla innebär att man i alla processer som rör planering och utformning av offentliga miljöer, byggnader, tjänster och produkter som alla behöver kunna använda utgår från att människor är olika. Vi är alla människor, men där upphör också likheterna. Vi är barn och gamla, kvinnor och män, alla med skiftande förmågor och begränsningar i olika avseenden. Men som människor och medborgare har vi alla rätt att kunna vara med i den stora gemenskapen. Då duger det inte att planera och utforma för en icke existerande genomsnittsmänniska. Design för Alla är design för mänsklig mångfald och allas delaktighet (The EIDD Stockholm Declaration©).
Med projektet DESIGN FÖR ALLA.SE har EIDD Sverige tagit på sig uppgiften att tillsammans med SVID, Handisam och Handikappförbundens samarbetsorgan visa hur Design för Alla fungerar i praktiken. Det ska ske med hjälp av en rad samverkansprojekt inom olika samhällsområden och med medverkan av ett stort antal intressenter. Dessa projekt har nu lanserats. Under projektets första år har vi också förberett den stora mediakampanj som lanseras efter valet i höst för att kommunicera Design för Alla-budskapet på bredden och på djupet.
När den kampanjen drar igång sätts något nytt i rörelse som kommer att påverka hela samhället. Politiken, samhällsplaneringen, arkitekturen och designen. Och då kommer frågorna om Design för Alla att se annorlunda ut. Inte vad och varför, utan ännu mera hur och varför har vi inte gjort så tidigare!
Vett & etikett
Vi accepterar inte inlägg som innehåller uppvigling, hets mot folkgrupp, pornografi, olaga våldsskildringar, förtal, personliga angrepp och kommersiella annonser. Dessutom får det inte förekomma material som inkräktar på annans rättigheter, till exempel upphovsrättsligt skyddat material eller annans skyddade varumärke. Sådana inlägg kommer att tas bort.
Kommentarer (6)
Inte bara i betraktarens öga
Två dåliga helhetsexempel: JFK flygplats i New York, och Schipol i Amsterdam. Inte ens en person med fullt normala kognitiva funktioner kan påstå att JFK inte utlöser stressångestanfallsutbrott vad det gäller allt från att hamna i rätt fil för det första när man kommer in på området, sedan hitta rätt byggnad, och sedan inte missa parkeringarna till att borda rätt plan när man väl kommit så långt efter en hel dag i anspråk för allt det första. På Schipol däremot, där kan t o m en kognitivt nedsatt klara sig själv - byggnaden är smartare byggd, har smartare caféer osv utplacerade, har smartare väglednings- och orienteringssystem, och så får man bra hjälpsam service när man landar och kommer ut vid gaten, för iallafall klm har kartor på sina biljettfodral, och så kryssar personalen för på dem åt en - Här är du nu, och härifrån går din anslutning. Rakt och tydligt. Än så länge har jag aldrig gått vilse i Schipol eller missat en anslutningsflight, men det har jag däremot gjort flera gånger på JFK. Sådana saker är fullt mätbara, och en indikation på att det fungerar är tystnaden, i.e frånvaron av klagomål från de som har lite "svagheter". Och det borde vara ett lika bra betyg för den affärsmässiga sidan som fina priser från sina gelikar (arkitektur/designvärlden). De senare utan konsumentnytta för alla, blir ju annars endast ett mått på den inbördes beundran bara och inget mer. Jag tycker dock det är okej, att man segmenterar sin marknad med märkning på saker, som ex. endast lämplig för *normala* och lämplig även för *onormala* (onormala i detta fall, alla som avviker från *normen* för normal livsformstyp). Det finns ju ISO 9999 som flera av de europeiska länderna redan praktiserar för sina interna marknader, så man kan testa, utprova och märka *för normala/för onormala* utefter den standarden. Det finns en väldigt intressant studie som tar upp detta från EU kommissionen som finns på PTS hemsida: "Access to Assistive Technology in the European Union", som Deloitte & Touch har gjort för EU kommissionens räkning, juni 2003. Den tar upp om förhållandena i Danmark, Frankrike, Tyskland, Italien, Holland, Spanien, Sverige och UK, och hur och på vad ISO 9999 används i de olika länderna, utifrån både efterfrågan/slutanvändarperspektiv-sidan och tillverkare/leverantörsperspektiv-sidan, och studien tar utgångspunkt utifrån AT-produkter i ISO 9999 klasserna 12, 21, 18 och 24 (själv använder jag klasserna 12, 18, 21, 09, 15, 24 och 30 för värderingar och bedömningar av saker). I studien framgår att det redan 2003 fanns ca 20 000 assistive technology relaterade produkter på den öppna marknaden med en marknadsvolym på 30 miljarder euro, och om att sätta standarder på kvalitetsnivån som gäller för/i alla EU-länder som gör det möjligt att ha samma testprocedurer och även utöka den eftersom de flesta produkterna inte är ordentligt testade idag. Sedan 2003 är ju EU ännu större och vi blir ju bara fler och fler länder och fri rörlighet av folk emellan, så marknadsvolymen borde vara större än de futtiga 30 miljarder euron, givet att alla människor som behöver saker osv verkligen har råd med priserna på dem, eftersom det finns annat deras disponibla inkomster skall räcka till i första hand innan lyxkonsumtionen då. Med reservationen om att det som är lyx för normala, är oftast en grundläggande livsnödvändighet för de onormala. Ursäkta mitt språkbruk angående normala/onormala, men det är ju så samhället är uppbyggt i hur indelning av människor görs, rent krasst, och antingen befinner man sig på den ena eller andra sidan oavsett disponibel inkomst, och oavsett om man ger sig av från eller till Sverige eller inte. Var det inte spagettisleven som ursprungligen var framtagen för funktionsnedsatta, som en bland många produkter funktionsnedsatta har använts som testobjekt för? Och som sedan alla normala nu anser som en självklarhet i deras vardagsliv? Spagettisleven var en enkel smart produkt och den har nog krängt in mycket pengar till de olika tillverkarna vid detta laget. Där skall slutgodkännandet ligga, på bankkontona och inte i ögonen. Så ser jag det. Sist, jag ser fram emot mediakampanjen i höst, det skall bli spännande att se hur Design för alla-budskapet uppfattas och går fram, om alls. Det går också att mäta. Lycka till!
Ann Pettersson igen, 21 juni 2006
Så sant som det var sagt
Tack för inlägget. Måste bara ge ett snabbt svar innan midsommarhelgen och Tysklandmatchen bryter ut. Ja, användarens värdering går djupare än det ytliga betraktandet. Den smarta designen är inte alltid synbar och märks nog mest när den saknas. Flygplatserna är ett bra exempel på kognitiv tillgänglighet och dess motsats. Exempel som också visar att "good design enables, bad design disables" och att orienterbarhet och logik många gånger är en större utmaning för designer och arkitekter än den fysiska tillgängligheten. Jag skulle verkligen unna alla designansvariga att höra Raymond Turner, ansvarig designer för Heathrow's terminal 5, föreläsa i ämnet. Slutsats: Avsaknaden av klagomål från kunderna och frekvensen ofrivilligt missade flygavgångar är absolut ett relevant sätt att indirekt mäta graden av Design för Alla.
Borde kanske stanna här, men med ett långt förflutet i det nordiska samarbetet och som "pappa" till det nordiska klassificeringssystem för handikapphjälpmedel som i slutet av 1980-talet på rekordtid blev internationell standard, ISO 9999, kan jag inte undgå att kommentera också det andra exemplet. Poängen med hjälpmedelsstandardiseringen och det kraftfulla nordiska engagemanget inom det området under 80- och 90-talen var att vi i ett nytt europeiskt sammanhang hade ett starkt intresse att försöka upprätthålla en så hög kvalitetsnivå som möjligt på de produkter som säljs på den skattefinansierade hjälpmedelsmarknaden i Norden. Jag har en känsla av att ambitionsnivån har sänkts sedan dess, men standarder för att testa och mäta funktionella kvaliteter hos hjälpmedel och andra jämförbara produkter, utmärkt! En annan sak är att tala om Design för Alla-standarder. För att inte tala om EUs upphandlingsdirektivs användande av det innovativa språkbruket "Design for All users" (=personer med funktionsnedsättningar).
Projektet DESIGN FÖR ALLA.SE och höstens budskapskampanj står inför härliga utmaningar. Men får vi bara de finansiella möjligheterna att köra den nu förberedda mediakampanjen som planerat kommer vi att nå långt på vägen. Det kan bli en rolig höst med en kampanj som märks och vars effekter i många avseenden kommer att kunna mätas.
Glad midsommar!
Finn Petrén, 22 juni 2006
ISO 9999 funkar
Ville bara säga att med lite pushning och så vidare kommer ISO 9999 och godkännandet från HI:s tester till nytta. Jag fick vantarna på en AT-produkt (skall inte säga vilken eftersom jag egentligen inte jobbar för det produktföretaget), och jag såg att den hade marknadsförts mot *vanliga* grupper bara, och jag ansåg den hade sin användbarhet i vissa miljöer för vissa med problem av olika slag, så jag kollade i HIDA-katalogen om den fanns med som testat och godkänt, för annars kan jag inte rekommendera den till andra, och den var inte med. Så produktföretaget hade missat att många fler skulle kunna ha nytta av den, och så tänkte jag det var bra om den kunde bli föreskriven även för de med knapra resurser men i behov. Jag kontaktade HI:s testgrupp för hur man skulle anmäla produktern för testning, och de ringde upp mig och sade att det årets testinlämningstid var precis snart över, så vi skulle snabba på då så den kom med det året. En jag då brukar dela information med, fast han är på annan ort, är f.d försäkringsbolags områdeschef, och han kände generalagenten personligen, så han fortsatte att pusha vidare där då. Och de skickade faktiskt in den för testning och nu är den faktiskt med i katalogen, och nu kan jag även på privatföretagen och till privatpersoner säga att denna produkten är ISO 9999 testad och godkänd, så den kan vi handla nu (ekonomidamen på ett företag gillar den väldigt mycket när hon skall göra fakturainmatningar i datasystemet). Att inte fler ser värdet i ISO 9999 även för vanliga öppna marknaden. Jag har arbetat ett tag på marknadssidan för riktigt stora produktnamn, så jag har pratat med mängder av konsumenter och sett mängder med dåliga produkter osv som krängs ut på marknaden och som bara passar *normala*. En förpackning (produkt) kan jag säga är den enda som kommer nära som användbar för många, jag kanske inte skall säga namnet, men den är iallafall amerikansk och har en konkurrentprodukt i Sverige som är svensk, och jag undrar om det är ADA act som gör att den amerikanska produkten är mycket mer lättöppnad och hanterlig för funktionsnedsatta än den svenska är. För det är den. När jag var i London också, kunde jag inte låta bli att undra: men, varför är de så bra på att använda bättre typsnitt här i tunnelbanan speciellt, än vad vi överhuvudtaget i Sverige? Något med kognitionen i så snabba rörelsemiljöer också, så man ändå hann se vad det faktiskt stod på reklamen och informationer osv. Helt fantastiskt i en sådan dåligt rörigt stadsplanerad gammal stor stad som London.
Jag lägger märke till så många konstiga saker när jag är här och där och rör mig. Så ja, "Good design enables, bad design disables".
Lycka till med kampanjen!
Ann Pettersson igen o nu skall hon vara tyst, 14 september 2006
Design för alla är inte mätbart
I din blogg skriver du att "Att definiera Design för Alla är att försöka förklara det som inte låter sig definieras, inte mätas och absolut inte standardiseras." Skulle du vilja förklara det närmare? Vem är det som vet vad design för alla är om det inte går att greppa? Om man inte kan mäta framgångar, hur vet man då att de uppfylls? Om man inte kan definiera området, hur vet man då vad man jobbar med? Något konkret måste det väl finnas?
Tacksam för svar!
Kristina, 5 juni 2006
Nej, just det. Men...
Tack för ditt inlägg, det var välkommet. Du har rätt, Design för Alla måste kunna förklaras och det måste kunna greppas för att få en mening. Kanske kan konceptet också definieras. EIDD har försökt med "Design för Alla är design för mänsklig mångfald och allas delaktighet". Vi har också försökt med en längre förklaring i The EIDD Stockholm Declaration. Dessa definitioner och förklaringar kommer att vidareutvecklas i samarbete med alla tänkbara intressenter, bl.a. inom ramen för projektet DESIGN FÖR ALLA.SE.
Men så var det det där med mätbart och standardiserat. Ett exempel: Du står inför uppgiften att planera och utforma en offentlig plats, en spännande byggnad, ett nytt museum eller en ny IT-tjänst. I designbriefen sägs att du ska sörja för att alla människor ska känna sig välkomna och ha möjlighet att använda resultatet på så lika villkor som möjligt, oavsett kön, ålder, etnicitet eller funktionsförmåga. Så sätter du igång processen, och som den skickliga designer du är ser du till att alla tänkbara brukare engageras i hela utvecklingsarbetet, från den första analysen till slutgodkännandet. Det går bra, du får ett välförtjänt arkitektur- eller designpris, och så kommer frågan: Vad är Design för Alla i allt detta? Kanske blir då ditt svar ungefär så här: Det ligger i ambitionen, i ansatsen och i genomförandet. Hur nära det fulländade ("Design för Alla") vi kommit kan bara användarna bedöma.
Finn Petrén, 7 juni 2006
Så det ligger i betraktarens öga med andra ord...
Tack för svaret!
Kristina, 7 juni 2006
Skriv din kommentar här: