Östra Ågatan
På Östra Ågatan i Uppsala har man med föredömlig landskapsarkitektur skapat ”ett i bästa bemärkelse öppet socialt rum med plats för alla, där människor kan välja att förbli privata eller tillvarata de möjligheter till oväntade möten platsen erbjuder men inte påtvingar någon” (ur juryns motivering till Sienapriset).
Sienapriset 2005
Östra Ågatan tilldelades Sienapriset 2005, ett pris som delas ut för att främja god utemiljö. Officiell sponsor för priset är Starka Betongindustrier.
Priset tilldelas objektet och dess arkitekt och innebär en hedersutmärkelse i form av diplom samt reliefplakett som fästes på det belönade objektet på lämplig plats.
Läs mer om Siena-priset och juryns motivering på Sveriges Arkitekters webbsida. Se länk till höger på denna sida.
Publicerad: 23 oktober 2006
Uppdaterad: 16 januari 2008
Kommentarer (10)
Apropå Uppsala
Uppsala godkänner som många andra kommuner tjusiga sittbänkar utan ryggstöd, även om de råkar ha ryggstöd just här. Ordet kontrast i bänksammanhang verkar man inte ha hört talas om. (Däremot finns det förskräckligt röriga kontrastprickar i det nya konserthuset - en kalkonklassiker?). Sittplatser för kortväxta (och barn) finns inte i Sverige (liksom inte låga toalettstolar och handfat på publika toaletter).
Gatstenar på ramper är populärt i Uppsala (= ej tillgängligt). Bra är att Slottet har ledstänger på två höjder vid en ramp.
Avåkningsskydd ska också finnas på ramper enligt regelverket.
En tillgängligare lekpark har gjorts i Stadsparken. Bra , men lite si och så med detaljerna.
Håller i övrigt med om att en diskrimineringslag behövs. För "Enkelt avhjälpta hinder" är det i princip lätt att fixa, i övrigt svårare men det finns en hel del att göra för att få kommuner att följa regelverket.
Besök 2007, 13 juli 2008
Svar till kortis
Håller med dig om att helhetsperspektivet ofta "glöms bort". Man tror att tillgänglighet enbart handlar om att ha en ramp. "Ignorance is bliss", som det heter.
Samtidigt ska du veta att inte ens de "stora" grupperna av funktionshinder syns och hörs tillräckligt för att få till stånd en någorlunda lagstiftning. Sverige ligger som sagt snart 2 decennier efter USA på området!
Rullstolsburen Uppsalabo, 15 november 2006
Tillgänglig miljö
Jag använder inte rullstol, ser normalt på ett öga och inte alls på det andra, har en liten hörselskada på ena örat, är kort i rocken och normalbegåvad. Under alla år jag arbetat med och för människor med funktionshinder har diskussionen om tillgänglighet FÖR ALLA diskuterats. Det har handlat om obefintlig, bristande, felaktig och/eller att det bara är en typ av funktionshinder planerarna tänkt på. Trots alla designtävlingar, samrådsgrupper mellan myndigheter som ansvarar för utemiljön (innemiljön är fastighetsägarnas ansvar) och handikapporganisationer är det tydligen som förgjort att ha ett helhetsperspektiv på vad tillgänglighet är och vad som behöver göras för att det ska fungera FÖR ALLA! När ska alla som är inblandade i lagstiftning, beslut i stat, landsting ock kommuner, byggherrar och formgivare och brukare att förutsättningslöst se till att alltihop fungerar och prestigelöst lyssna på varandra? En stor grupp som nästan är totalt bortglömd i sammanhanget är människor med utvecklingsstörning/förståndshandikapp och andra kognitiva funktionshinder samt människor som är kortväxta. Som sagt - helhetsperspektiv!
Kortis, 13 november 2006
Ett svar på ditt svar
Jag har aldrig sagt att jag vill "stoppa det samtalet". Däremot anser jag att "samtalet" kommit igång en sisådär två-tre decennier för sent. För att Sverige ska hinna bli någorlunda tillgängligt innan jag dör måste otillgänglighet klassas som diskriminering så att jag och andra människor som dagligen diskrimineras kan föra talan i domstol mot de verksamheter - offentliga som privata - som inte är tillgängliga (och inte ens följer nuvarande, förlegade lagstiftning). I Sverige är diskriminering på tapeten och samhället tycks vilja motverka alla former av den - utom när det gäller personer med funktionshinder. Där tillåts det att fortsätta år efter år efter år. PBL har i 40 år (sedan 1966) haft bestämmelser om att åtminstone tillgängliggöra samhället för de största grupperna av funktionshinder - rörelsehinder, synskador och hörselskador. 40 år. Hur långt har vi kommit på den tiden? Inte särskilt långt. Varför? Troligen därför att lagen i praktiken saknat sanktionsmöjligheter. Inte ens sanktionen i nuvarande föreskrifter om "enkelt avhjälpta hinder" (byggnadsnämnderna kan förelägga vite) används. Hittills har inte ett enda vitesföreläggande skett. Detsamma gäller exempelvis Lag om handikappanpassad kollektivtrafik från 1979. 27 år sedan. Trots det kan jag inte åka med Uppsalapendeln till Stockholm spontant (efter att jag svischat förbi Östra Ågatan :) ). Jag kan endast åka med om jag bokat minst 24 timmar innan och personal finns att manövrera liften man har till tågen. (I USA, där man har en diskrimineringslag som innefattar otillgänglighet, har tåg varit tillgängliga i 20 år.)
Det ena utesluter sällan det andra, men det "samtal" du talar om, Finn, kommer aldrig att få full effekt förrän det finns en tvingande lagstiftning med ekonomiska sanktioner.
Insatt ;), 8 november 2006
Ett svar
Exempel är till för att diskuteras. Östra Ågatan är ett exempel på ett offentligt rum som utformats med både yrkesskicklighet och vilja att göra något som fungerar för alla. Därför har de ansvariga - inte Uppsala kommun - fått ett arkitekturpris. Inte alla arkitekturpris går till lika goda lösningar.
I samtalet om den offentliga miljöns tillgänglighet behövs många röster. Det samtal som projektet DESIGN FÖR ALLA.SE vill få igång handlar om att få kommunernas beslutsfattare och beställare att kräva tillgängliga lösningar och planerare, arkitekter och designer att leverera. Vill du verkligen stoppa det samtalet?
Finn Petrén, 5 november 2006
Dessutom
Dessutom får jag pga det samma uppfattning om initiativet designforalla.se som jag fått av Stockholms stads smått pinsamma mål att bli världens mest tillgängliga huvudstad till 2010: Det är ett spel för gallerierna. Stockholms stads S:t Julian-pris, som delas ut till verksamheter som kort och gott _följer_svensk_lagstiftning_, är ett meningslöst pris. Samma visa verkar det vara med dessa "goda exempel".
Nej, vad vi behöver i Sverige är mindre god vilja och mer tvingande lagstiftning. Låt oss få en heltäckande antidiskrimineringslag som också innefattar otillgänglighet som diskrimineringsgrund så ska ni få se ett Sverige som blir tillgängligare betydligt snabbare än med fjantiga, offentligt stödda projekt.
Densamme, 5 november 2006
Jo, definitivt löjligt!
Jag vidhåller att det är löjligt, rentav befängt, att premiera Östra Ågatan i ett Uppsala där man precis som personen här ovanför skriver nylägger gatsten - och det bara några hundra meter längre upp just på Östra Ågatan som nu lyfts fram som exempel här. Uppsala kommun ligger flera år efter andra kommuner när det gäller sk enkelt avhjälpta hinder. De förtjänar definitivt inga lovord whatsoever.
Förste rullstolsburne Uppsalabon igen :), 5 november 2006
Uppsala ingen föregångare!!
Precis där "östra ågatan" går lägger staden nu gatsten på alla vägar. Det är skitjobbigt att åka på både med rullstol och cykel. Det blir halt också. Helt förkastligt!!!
Inte rullstolsburen men cyklist i Uppsala, 3 november 2006
inte löjligt
räcket mot vattnet gör det hela mycket tryggare för rullstolsburna (alla har inte suttit u rullstol sedan barnsben och kan manövra stolen optimalt), blinda, barn. Tror att dom syftar på det, annars vet jag inte.
annan rullstolsburen uppsalabo, 30 oktober 2006
Löjligt!
Varför tar ni upp detta som exempel? På vilket sätt skulle detta vara ett gott exempel på design för alla?
Rullstolsburen Uppsalabo, 26 oktober 2006
Skriv din kommentar här: