Det är jobbigt att vara principiell, och inte alls kul. Men ibland är det nödvändigt. Jämför mitt tidigare inlägg Om att vårda ett koncept. Här kommer alltså – om än motvilligt – några kritiska synpunkter. Jag tröstar mig med att många vet och respekterar att jag också drivs av ett äkta engagemang för det nordiska samarbetet.
Nordiska ministerrådet driver sedan ett par år en kampanj för "design för alla". Utgångspunkten är en nordisk handlingsplan. Den är i sig alldeles utmärkt. Problemet är exekutörernas, två nordiska institutioner inom social- och hälsovårdssektorn, brist på både kompetens och intresse av att ta hjälp där det brister. Deras ambitioner är desto högre, pengar finns och nedslagsfältet är brett. Man far runt inom både utbildnings-, forsknings- och alla möjliga områden, nu senast också i ett par av de baltiska länderna (där EIDD redan har kontakter) med en tvivelaktig exportvara.
Grundproblemet är att man opererar med ett både reducerat och delvis förvanskat grundkoncept. Det man kallar "design för alla" är inte något annat än det man i Norge benämner "universell utformning" och det vi i Sverige talar om som "tillgänglighet och användbarhet för människor med funktionsnedsättningar".
Med detta skapar det nya nordiska samarbetet inget mervärde, tvärtom. Man skapar förvirring och man sätter, säkert utan att förstå det, käppar i hjulet för en lovande utveckling. Därmed skadar man också det ideella arbete som EIDD drivit och driver, både på det svenska och europeiska planet, för att utveckla Design för Alla som ett i grunden nytt sätt att tänka och arbeta med samhällsbyggnad, arkitektur och design. Ett tänk som till sin natur är tvärgående och inte bara knutet till en definierad grupp människor, och som äntligen börjar få genomslag inom EU-kommissionen.
I det perspektivet är det som nu sker inom det nordiska samarbetet ett bekymmer. Man förvanskar och förminskar ett budskap som rymmer en enastående potential för en samhällsutveckling som alla önskar, en utveckling som minskar istället för att öka avståndet mellan människor.
Och runt om i Europa undrar man och frågar: "Varför? Vi som trodde att de nordiska länderna, inte bara Sverige med sitt nationella Design för Alla-projekt, tillhörde föregångsländerna inom området."
Som hävdare av mångfald som ett värde i sig, välkomnar vi naturligtvis alla initiativ som har element av Design för Alla-tänkande. Sedan ett drygt år tillbaka händer det så mycket positivt och spännande i Sverige inom det området, och det här är en utveckling som accelererar och som allt fler vill vara en del av.
Men, tyvärr, initiativen från NSH/Nordiska handikappolitiska rådet och Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap (NHV) ingår inte i den bilden. De liknar mer intern lekstuga - förlåt mig alla barn - och tjänar bara till att kasta grus i maskineriet för mer genomtänkta projekt. Vem betalar, nu och i framtiden?
Och vad säger ansvariga regeringsföreträdare om ett nordiskt samarbete frikopplat från samråd och samverkan med centrala nationella aktörer inom området?
Nu kanske någon säger: Att kritisera är lätt, men har han några konstruktiva förslag om hur man kan göra ett bättre nordiskt Design för Alla-samarbete? Gissa om!
Vett & etikett
Vi accepterar inte inlägg som innehåller uppvigling, hets mot folkgrupp, pornografi, olaga våldsskildringar, förtal, personliga angrepp och kommersiella annonser. Dessutom får det inte förekomma material som inkräktar på annans rättigheter, till exempel upphovsrättsligt skyddat material eller annans skyddade varumärke. Sådana inlägg kommer att tas bort.