Av: Finn Petrén 13 januari 2009
Ett nytt år, en sak kan jag lova: Nya och fler DfA-bloggar med fokus på möjligheter, bara möjligheter. Också när jag talar om hinder och oklokskap – sådant är svårt att undvika – är siktet inställt på alternativen och möjligheterna.
Nästa år har vi 2010 och då är det sagt att Sverige ska vara det förlovade landet med fysisk tillgänglighet för alla till stadsrum, publika lokaler och kollektivtrafik, och med världens mest tillgängliga huvudstad. Storstilade politiska ambitioner kommer att kollapsa, och ingen har hittills våga säga eller ens diskutera varför.
Vi har en frimodig arbetsmarknadsminister som talar om 2009 som ett skitår. Hatten av för politiskt klarspråk, i det här fallet om en vikande arbetsmarknad. Vilken minister kommer nästa år att tala om ett skitår för tillgänglighetspolitiken? Och om det inte är politiken som är dålig, var kommer man i så fall att lägga skulden?
Jaga inte syndabockar! Felet ligger inte hos våra kommunalpolitiker som alltid styrs av goda avsikter, inte hos alla privata näringsidkare och andra som ännu inte riktigt förstått vad saken handlar om, inte ens hos trafikhuvudmännen, även om det kanske framför allt är dessa som verkligen hade kunnat agera smartare för länge sedan.
Nej, felen finns någon annan stans: I gamla tänk, i förlegade angreppssätt och i arbetsmetoder som för länge sedan passerat bäst före datum. Gamla tankebanor som utgår från kategoritänkande och särintresse, angreppssätt och arbetsprocesser som inte är riggade för att ge utrymme för inlevelse och kreativa lösningar, och arbetsmetoder som i bästa fall fungerar för att lappa och laga (”handikappanpassa”).
Det känns som om årets huvudtema blir behovet av nytänkande. Politiskt, ekonomiskt och mellanmänskligt. Det kommer att handla om samhällsutveckling i stort och smått, om arkitekturens roll i stadsmiljöutveckling, om designens möjliga roll i alla möjliga verksamheter och om hur designtänkande kan bidra till att utveckla områden som normalt inte förknippas med design. Häng med!